Vapnet på bilden är en "Luftfaust", ett tysk snabbkonstruktion från slutet av 1944, då de allierade började uppnå totalt luftherravälde och Hitler befallde rustningsindustrin att den tekniska utvecklingen av luftvärnspjäser och jaktflyg skulle prioriteras över allt annat. Luftvärnets eldkraft skulle förstärkas "på alla tänkbara sätt", som han sade. Ett av resultaten var detta vapen. Det utgjordes av en niopipigt raketgevär, där varje pipa sköt av ett 20mm automatkanonskott som försetts med en liten raketladdning. Alla piporna avfyrades på samma gång för att få en så stor träffyta som möjligt. Detta var således det allra första luftvärnsvapnet som konstruerades för att brukas av infanteri. Firman HASAG fick ett kontrakt på 10000 enheter 1945, men bara 80 st hann tillverkas innan Tysklands kapitulation.
Det finns en oroande tendens bland hobbyister att upphöja alla tänkbara tyska vapenkonstruktioner till "wunderwaffen", därför bör man känna till att Luftfaust teoretiskt sett hade kunnat vara effektiv, men att den inte kan ses som ett särskilt praktiskt vapen. Det kunde bara avfyras av en stående skytt, räckvidden var kort och träffsäkerheten mycket dålig. Luftvärnsvapen för infanteri är beroende av mycket effektiva riktmedel och målsökande ammunition, varför det skulle dröja till 1980-talet och Stinger-roboten innan infanteriluftvärnsvapen blev praktiskt användbara i krigföring
2 kommentarer:
Hur var rekylen i en sådan, om man bränner av nio stycken 20mm:s projektiler på samma gång??
Eftersom det är ett raketvapen där rökgaserna har fritt utlopp bakåt så är det rekylfritt.
Skicka en kommentar