Jag hade mitt första besök hos sjukgymnasten idag. På bussen dit mötte jag en vänlig finnspets som tittade mig i ögonen och viftade uppmuntrande på svansen. Bredvid mig satt Tuffa Killen nr. 1360 och pratade i telefon: "Chilla 'rå... Inte hasch, det andra... Riktiga cigaretter..."
På handkirurgimottagningen fick jag det klargjort för mig att jag måste börja intensivträna det hopsatta långfingret för att kunna få tillbaka normal rörlighet i det. Sträcksenan i fingret är nämligen hopsydd och om den tillåts att stela till under för lång tid så kommer det att bli tveksamt om jag kan få samma funktionsduglighet i det som innan. Det konstaterades att jag hade 15 graders rörlighet i fingertoppen, mellanleden 10 grader. Bara att försöka röra på lederna kräver stor ansträngning, och jag skall på återbesök redan i morgon.
På skrivbordet i behandlingsrummet låg en lathund över koder för handkirurgiska ingrepp. Jag lade märke till att den var författad av en 'Per Hessman', troligtvis identisk med den person som spelade trombon i Wijkmanska Blecket under tidigt 80-tal.
Av någon anledning så finns det ovanligt mycket Åsa-Nisseböcker och jakt- och fisketidningar i väntrummet på kliniken. Möjligen kan det ha något att göra med den förmodat goda tillströmningen av patienter som ådragit sig skador pga. vådaskott eller pipsprängningar.
2 kommentarer:
Hur intresserad av jakttidningar är man om man råkat ut för vådaskott eller pipsprängning?
Du kan inte ana hur envisa jägare är...
Skicka en kommentar